Nu har jag berättat för alla på jobbet som jag faktiskt varit orolig för att berätta till. Med mkt positiva reaktioner så jag är nu mkt lättad. Vad resten av folket på kontoret tycker nu rör mig inte i ryggen. Sååå skönt!
Nu får magen jäsa i den takt den vill, visst – det är tidigt men så som jag mår o ser ut så orkar jag inte längre hålla det hemligt. Inte så att jag går o försöker eller skulle ljuga om jag fick frågan. Så nu rullar det väl på. Inskrivning nästa vecka o ett par veckor efter det är det dax för kiken, om inte Anne-Marie kan hjälpa mig med det på onsdag… Man är ju bra nyfiken alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna nåt här: